Vio

Vio kom till världen i samma lilla verkstad som Sixten och Rolf. MIt bland tyg, små ljud och människor stod han plötsligt där. En stadig tjur med lugna ögon och ett hjärta som bankade av nyfikenhet.

Han var nyfiken på människorna som jobbade där, dofterna, intrycken och allt runtomkring. 

Vio är klok. Inte på ett märkvärdigt sätt, utan på det trygga sättet som får andra att känna att allt är okej.

Han kan lite om mycket, och ganska mycket om några saker. Med det han inte kan, det vill han mest av allt i världen lära sig.

För Vio tycker att världen är spännande. Han undrar över hur saker funkar, hur människor tänker, och varför vi känner olika saker ibland.

Och Vio älskar historier. Människors egna små berättelser. Han lyssnar noga, nästan som om varje ord är en liten skatt att samla på.

Det bästa Vio vet är när någon sätter sig nära honom och börjar berätta om sin dag, eller något de funderar på.

För då händer något fint. Den som sitter hos honom kan ofta lära honom något nytt. En tanke, en känsla, en idé, något han kan bära med sig vidare.

Vio tycker om sådant. Han tycker om att förstå mer. Att växa inifrån, ett ord i taget.

Så om du sitter på Vio just nu, eller står bredvid honom en stund, kanske du märker det. Den där lugna känslan av att här finns någon som verkligen vill lyssna.

Och Vio tänker, som han alltid gör när någon börjar prata. ”Berätta mer. Jag vill lära mig”